Analys av Slutet och början
Slutet och början är en dikt skriven av polskan Wislawa Szymborska. Dikten har en enkel handling. Den handlar om hur det är för länder som blivit drabbade av krig efter kriget. Allt som mÃÂ¥ste ÃÂ¥teruppbyggas, alla skadade och döda man mÃÂ¥ste ta hand om, alla hemlösa, hungriga och sjuka man mÃÂ¥ste ta hand om. NÃÂ¥gon eller nÃÂ¥gra mÃÂ¥ste ocksÃÂ¥ slänga iväg alla urÃÂ¥ldriga argument som startat krigen som ingen orkar lyssna pÃÂ¥ eller bryr sig om längre. Men vem hjälper dessa länder med allt som de drabbas av? Vem hjälper dem att gräva ner de gamla argumenten? Ingen. SÃÂ¥ fort som kriget tar slut eller förflyttas nÃÂ¥gon annanstans, sÃÂ¥ förflyttas alla världens ögon antingen med kriget eller till ett annat krig. Allt det här fÃÂ¥r en att känna medkänsla och sorg när man läser större delen av dikten. Trots det sÃÂ¥ är den avslappnande i slutet.
Liksom de flesta dikter sÃÂ¥ har denna dikt en egen uppbyggnad, eget sprÃÂ¥k, egna symboler och egna metaforer. Själva sprÃÂ¥ket i dikten är väldigt lätt att förstÃÂ¥. Det innehÃÂ¥ller ord som man använder dagligen och meningarna i dikten är lätt uppbyggda. Hon har gjort sÃÂ¥ för att hon vill verkligen visa för läsarna hur det är i de drabbade länderna. Hon vill att läsarna ska förstÃÂ¥. Däremot, när man läser dikten sÃÂ¥ lÃÂ¥ter det tungt, sorgset och allvarligt. Anledningen till detta är helt enkelt at handlingen och ordvalen ger det uttrycket. Dikten själv är uppbyggd i tio strofer med varierande antal versrader. Det finns inga rim eller assonancer i stroferna som hÃÂ¥ller ihop dikten. Det enda som gör det är upprepningen av ordet "nÃÂ¥gon" som finns med en eller tvÃÂ¥ gÃÂ¥nger i de flesta stroferna. Denna upprepning är ocksÃÂ¥ som ett ledmotiv eftersom varje gÃÂ¥ng det upprepas sÃÂ¥ varierar det. Som i strof ett och sju där det stÃÂ¥r "Efter varje krig / mÃÂ¥ste nÃÂ¥gon städa upp" och "NÃÂ¥gon med kvast i hand / pratar om hur det var". Ordet nÃÂ¥gon finns kvar men meningen den är i har förändrats. Vad som även förändras under diktens gÃÂ¥ng är tonen i den. I början är den sorgsen och man känner medlidande och sorg. Men det förändras. I slutet sÃÂ¥ är dikten lite avslappnande och man känner sig lugnare. Det är för att handlingen ändrar sig lite grann. Istället för att poeten berättar hur hemskt det är efter krig och bad som mÃÂ¥ste göra dÃÂ¥, sÃÂ¥ talar hon om att hur dÃÂ¥ligt det än är i de drabbade länderna, sÃÂ¥ blir dem ÃÂ¥terställda nÃÂ¥gon gÃÂ¥ng ändÃÂ¥. Anledningarna till kriget glöms bort, ingen är oroad och nÃÂ¥gon ligger "med ett ax mellan tänderna och" tittar "upp i molnen. Den här dikten har även nÃÂ¥gra metaforer i sig. Poeten använder metaforerna för att berätta hur hemskt det är i de drabbade länderna och samtidigt hur ointeressanta de är. "NÃÂ¥gon mÃÂ¥ste ännu ibland / under busken gräva upp / de rostiga argumenten / och bära bort dem till sophögen" är ett exempel pÃÂ¥ en typ a metafor hon använder. Den delen betyder helt enkelt att efter ett krig sÃÂ¥ finns fortfarande argumenten, som de hört tusentals gÃÂ¥nger, som startade kriget kvar. NÃÂ¥gon mÃÂ¥ste dÃÂ¥ se till att de glöms bort. NÃÂ¥gon mÃÂ¥ste bära iväg dem till sophögen där ingen bryr sig om dem längre, där de inte kan göra människors liv komplicerade.
PÃÂ¥ tal om komplication sÃÂ¥ är diktens handling inte ens nära komplicerad. Den handlar helt enkel om hur det är efter krig i länderna som blivit drabbade av det. Det är inte sÃÂ¥ mÃÂ¥nga som tänker pÃÂ¥ det men det är inte mycket bättre för länder som blivit drabbade av krig efter kriget. Hundra tusentals är hemlösa och lika mÃÂ¥nga är skadade, döda eller sjuka. Vägar och hus mÃÂ¥ste ÃÂ¥teruppbyggas, landets ekonomi mÃÂ¥ste ÃÂ¥terställas, vatten och elledningar mÃÂ¥ste installeras, och mycket mer. Men det värsta är att de väldigt sällan fÃÂ¥r nÃÂ¥gon hjälp. SÃÂ¥ fort kriget är över där sÃÂ¥ har "alla kameror" redan "ÃÂ¥kt / till ett annat krig. De drabbade länder blir helt ointressanta. De länder som känner till situationen i dessa länder kanske ändÃÂ¥ inte bryr sig. Det finns ju ingen fördel med att hjälpa ett krigsdrabbat land att ÃÂ¥terställa sig. Men trots allt det sÃÂ¥ mÃÂ¥ste landet bli normalt hur lÃÂ¥ng tid det än tar. Men vi mÃÂ¥ste försöka förkorta den tiden. Allt det här är precis vad den här dikten vill säga. Den vill berätta för oss att det är hemskt i länder som blivit drabbade av massor med krig och att de behöver all hjälp de kan fÃÂ¥. Författaren skrev den här dikten just för att sprida detta meddelande. Hon använder ocksÃÂ¥ ett lätt sprÃÂ¥k för att sÃÂ¥ mÃÂ¥nga som möjligt ska kunna absorbera detta meddelande.
Meddelandet och sprÃÂ¥ket i den här dikten har en relation. SprÃÂ¥ket är lätt men samtidigt allvarligt för att det ska bli lättare att uppfatta meddelandet. Fast den här dikten har inga rim eller assonancer utan hÃÂ¥ller ihop genom att upprepa ordet "nÃÂ¥gon" under oika tillfällen i olika meningar. Det är ocksÃÂ¥ diktens ledmotiv. Dikten har även ett par metaforer som inte är sÃÂ¥ svÃÂ¥ra att förstÃÂ¥. Själva dikten handlar om hur tiden är för krigsdrabbade länder efter kriget. Hur ensamma de är, hur mycket som mÃÂ¥ste göras och hur ointressanta de är. Detta leder till dikten meddelande som är att vi borde ge dessa länder uppmärksamhet och hjälpa dem att ÃÂ¥teruppbygga sitt land sÃÂ¥ snabbt som möjligt. Att sprida detta meddelande var ocksÃÂ¥ poetens mening med att skriva dikten.
Johan Billton 10 PAL 26/11-08 926 ord