the camera av Joel Backlund Det lÃÂ¥g nÃÂ¥gra bilder pÃÂ¥ en olika kameror, men vi var tvungna att ta bort dessa p.g.a. att arbetet var över 700 kb stort. / mvgplus Kamera Kameran är ett instrument som används till framställning av bilder pÃÂ¥ material som kemiskt eller fysiskt pÃÂ¥verkats av ljuset.
Kameran bestÃÂ¥r av ett kamerahus (en ljustät "box") dit ljuset endast kan komma genom ett litet hÃÂ¥l eller ett objektiv, dÃÂ¥ en bild av motivet projiceras pÃÂ¥ en ljuskänslig film. Ljusinsläppet kan regleras med hjälp av en slutare eller bländare.
Idag har nästan alla, även de enklaste varianterna nÃÂ¥gon form av bländar eller slutarmekanism. För att man lättare ska kunna ställa in lämplig slutartid och bländare med hänsyn till ljusets styrka och den aktuella filmens ljuskänslighet, har de flesta kameror blivit försedda med en exponeringsmätare som man kan avläsa nÃÂ¥gon stans pÃÂ¥ kameran.
Olika sökare Det finns mÃÂ¥nga olika kameror, och alla kan man placera in i olika kategorier efter sökare, format, eller efter speciella användningsomrÃÂ¥den.
De flesta har en amatörkamera hemma, de är försedda med en genomsiktssökare d.v.s. ett litet fönster som sitter ovanför, eller snett ovanför objektivet. Sökaren är ofta försedd med en lysram som visar hur bilden kommer att bli. Det finns dock en nackdel med denna typ av sökare, och det är att om man gÃÂ¥r för nära motivet blir bilden inte alls som den ser ut att bli i sökaren.
Den enögda spegelreflexkameran är den dominerande typen bland avancerade amatör- och yrekskameror. Genom att man ser motivet genom kamerans objektiv kan man hela tiden se exakt hur bilden kommer att bli, oavsett pÃÂ¥ vilket avstÃÂ¥nd man arbetar pÃÂ¥ och vilken brännvidd man använder. I sökare kan man ocksÃÂ¥ se hur skärpan blir. De flesta systemkameror, d.v.s. kameror med utbytbar optik är av denna typ.
Den tvÃ¥ögda spegelreflexkameran var populärast pÃÂ¥ 1940- och 1950-talen. Denna kamera har ett särskilt sökarobjektiv med samma brännvidd som fotograferingsobjektivet. Denna typ av kamera har dock en begränsning, och det är att objektiven inte visar samma bild pÃÂ¥ nära avstÃÂ¥nd.
Tekniska kameror kallas de kameror som använder sig av de större negativformaten (9cm x 12 cm). PÃÂ¥ dessa kameror har man stora möjligheter att pÃÂ¥verka skärpa, skäreplan, och perspektiv, p.g.a. att front (med objektiv) och bakstycke är rörliga i höjd och sidled. Denna kamera är bästa till att fotografera stillastÃÂ¥ende motiv.
Format Det finns olika format pÃÂ¥ film man kan använda sig av, det vanligaste är smÃÂ¥bildsformatet 24 mm x 36 mm. Det är vanligtvis kameror av kompakt typ (med genomsiktssökare och fast optik) eller enögda spegelreflexkameror som använder sig av detta format.
Ett annat format är mellanformat, 4,5 cm x 6 cm, 6 cm x 6 cm, och 6 cm x 7 cm. Det är först och främst enögda spegelreflexkameror som använder sig av detta format, men det finns även nÃÂ¥gra genomsiktssökarkameror som gör det.
De format som är 9 cm x 12 cm och större kallas storformat.
Utbytbara objektiv Att kunna byta objektiv kan vara nödvändigt ibland, och det är den vanligaste orsaken till att man skaffar sig en systemkamera.
Om man t.ex. behöver fÃÂ¥ med mycket pÃÂ¥ ett kort men av praktiska skäl inte kan gÃÂ¥ sÃÂ¥ lÃÂ¥ng frÃÂ¥n motivet kan man använda sig av ett vidvinkelobjektiv. DÃÂ¥ minskar bildskalan och bildvinkeln ökar.
Motsatsen till detta objektiv kan man säga är teleobjektiven som man använder sig av dÃÂ¥ man inte kan komma tillräckligt nära motivet. Detta objektiv fungerar som en kikare. När brännvidden är större blir bildskalan större medan bildvinkeln minskar.
Som normalobjektiven räknas brännvidder mellan 40 och 60 mm pÃÂ¥ smÃÂ¥bildskameror, och 75-80 pÃÂ¥ 6x6 kameror.
Zoomobjektiven är ett praktiskt objekt med variabel brännvidd. Man behöver inte hÃÂ¥lla pÃÂ¥ att byta till olika objekt hela tiden, utan det objektet kan ha ett zoomomfÃÂ¥ng som gÃÂ¥r frÃÂ¥n vidvinkel till lÃÂ¥ngt tele.
Slutare PÃÂ¥ kameror som har utbytbar optik är det bÃÂ¥de billigare och enklare om slutaren sitter i kamerahuset precis framför filmen. Därför är den s.k. ridÃÂ¥slutaren den vanligaste slutaren i systemkameror. För de andra kamerorna med fast optik använder man centralslutare, som är en slutare som är placerad mellan objektivets linsdelar.
Tids- och bländarinställning Dessa inställningar vill vissa avancerade fotografer kunna ställa in själva. Tid och bländare används till att skystera hur mycket ljus som ska släppas in i kamerahuset (exponering).
Tidsinställningen används t.ex. till att "frysa" rörelser sÃÂ¥ att det inte blir rörelseoskärpa, och bländaren kan reglera skärpans djup, d.v.s. hur lÃÂ¥ng framför och hur lÃÂ¥ngt bakom det inställda avstÃÂ¥ndet som skärpan ska sträcka sig.
Blixt En blixt till kameran använder man om ljuset är för svagt. MÃÂ¥nga kompaktkameror har en blixt inbyggd som automatiskt används om det är för svagt ljus AvstÃÂ¥ndsinställning Genom att man förflyttar objektivet i optiska axelns riktning sker inställningen av skärpan. För att sedan kunna se om man har rätt skärpa finns nÃÂ¥gra hjälpmedel, t.ex. en snittbildsmätare (den "hugger av" motivet vid oskarp inställning) som man kan se i sökaren.
Idag har allt fler kameror försetts med autofokus, d.v.s. automatisk avstÃÂ¥ndsinställning.