DVÃÂRGEN - PÃÂR LAGERKVIST
Boken Dvärgen utspelar sig under renässansens Italien. Berättelsen är hÃÂ¥llen i jag-form. Den som för ordet är en dvärg vid ett italienskt furstehov. Han bor ensam (efter att ha strypt den andre dvärgen, Josafat) uppe i dvärgvÃÂ¥ningen. En mycket självmedveten liten herre, endast 26 tum. Han framhÃÂ¥ller genast att han inte, till skillnad frÃÂ¥n mÃÂ¥nga andra dvärgar, är nÃÂ¥gon narr, att han hÃÂ¥ller strängt pÃÂ¥ sina värdigheter och har lyckats sätta sig i viss respekt. Med sitt fÃÂ¥rade ansikte och sina smÃÂ¥ onda ögon inger han skräck samtidigt som han genom sin dvärggestalt betraktas som ofarlig. Han är knappt medveten om sin avund mot det normala, det växande och fruktbärande. Han hatar i stort sett allt och betraktar människan med föraktfull överlägsenhet. Han har aldrig lekt som barn, han skrattar aldrig och kärleken är för honom endast nÃÂ¥got vidrigt och äcklande. Det enda han finner värt att leva för är vÃÂ¥ldet och grymheten.
Dvärgen symboliserar alltsÃÂ¥ ondskan. Ondskan som kanske finns fördold längst inne hos oss alla.
Fursten är en av de fÃÂ¥ Dvärgen ej föraktar. Han är väldigt begÃÂ¥vad och vet hur han ska fÃÂ¥ folket pÃÂ¥ sin sida, dock mycket falsk. Dvärgen är väldigt stolt över att fÃÂ¥ vara dvärg ÃÂ¥t en sÃÂ¥dan stor furste som han är. Fursten uppskattar verkligen hans hemlighetsfulla väsen.
Dvärgen känner inte nÃÂ¥gon bättre som han känner furstinnan. Han vet allt om henne. Hon öppnar hela sitt liv ÃÂ¥t honom genom att berätta om alla hennes älskare. Dvärgen sa en gÃÂ¥ng att om han mot alla odds skulle älska nÃÂ¥gon sÃÂ¥ skulle det vara furstinnan. Men istället hatar han henne. Jag tror att, eftersom bÃÂ¥de hatet och kärleken är tvÃÂ¥ väldigt starka känslor, fast varandras motsatser sÃÂ¥ är steget frÃÂ¥n hat till kärlek trots allt inte sÃÂ¥ stort. Men...