Sida 2
INNEHÃÂ LLSFÃÂRTECKNING:
Sida 1 - Titelsida
Sida 2 - InnehÃÂ¥llsförteckning
Sida 3 - Bakgrund, syfte, avgränsning
och metod
Sida 4-6 - Inledning pÃÂ¥ huvudtexten -
Renässansen
Sida 7-12 - Leonardo da Vinciôs liv
Sida 13-15 - Leonardo da Vinciôs
uppfinningar
Sida 16-18 - Leonardo da Vinciôs musik och
konstverk
Sida 19-21 - Leonardo da Vinciôs 'Mona Lisa'
Sida 22 - Subjektiv sammanfattning
Sida 23 - Källförteckning
Sida 3
BAKGRUND:
Jag har alltid varit intresserad av
historia och dÃÂ¥ speciellt av lärda män som
Leonardo da Vinci.
SYFTE:
Att undersöka om Leonardo da Vinci var
typisk för sin tid.
AVGRÃÂNSNING:
Jag har valt att börja med en kort inledning
om vad renässansmänniska är för nÃÂ¥got. Sen
tänkte jag berätta om Leonardos uppväxt och
till sist om hans uppfinningar och hans
konstverk.
METOD:
Metoderna har varit att lÃÂ¥na böcker pÃÂ¥
biblioteket, slÃÂ¥ i uppslagsverk och leta i
tidsskrifter.
Sida 4
INLEDNING PÃÂ HUVUDTEXTEN -
RENÃÂSSANSEN
Renässansen började under mitten av 1300-
talet och slutade ungefär vid 1600-talets
början.
Rinascità (italienska), renaissance
(franska) är ordet renässans pÃÂ¥ de olika
sprÃÂ¥ken.
Ordet renäsans betyder pÃÂ¥nyttfödelse och
syftar pÃÂ¥ italienarnas ÃÂ¥teruppväckande av
det antika kulturarvet efter det lÃÂ¥nga
avbrottet under medeltiden.
Renässansen var närmast en skördetid för
tankar och ideér som vuxit fram under
medeltiden och som skulle förändra Europas
kulturbild mellan 1300- och 1600-talet.
Det man nu skapade var en ny människosyn,
som utmärktes av naturvetenskapen, de
geografiska upptäckterna, antik- och
sprÃÂ¥kintresset och de tekniska
uppfinningarna.
Vad som var typiskt för en sann renässans
människa var att han (det var mest män)
skulle kunna lite av allt. Han skulle kunna
vilka de främsta konstnärerna, musikerna,
äventyrarna mm. var. Sen fanns det ju dem
som var experter pÃÂ¥ alla omrÃÂ¥dena och
naturligtvis var ju Leonardo den störste av
dem.
Han var ju känd redan under sin tid.
Vad som ocksÃÂ¥ var utmärkande var att man
Sida 5
utrustade stora skepp att segla iväg och
hitta nya landomrÃÂ¥den med mycket guld och
silver.
MÃÂ¥nga av skeppen kom aldrig tillbaka.
Sida 7
LEONARDO DA VINCIôS LIV:
Leonardo föddes den 15 april 1452 i den
lilla staden Vinci i Italien.
Han arbetade som mÃÂ¥lare, bildhuggare,
fortifikationsingenjör, vattenbyggare,
kartritare och teknisk konstruktör, men i
grund och botten experimenterade han bara
för sina egna syften.
Under sin tid var han känd som den stora
impulsgivaren och skaparen av tvÃÂ¥ fresker
(mÃÂ¥lningar):
'Nattvarden' och 'Anghiarislaget', bÃÂ¥da tvÃÂ¥
är förstörda idag.
Den enda personen som stod Leonardo nära var
hans vän och lärljunge Melzi, som har
bevarat Leonardos teckningar, studier,
planer, uppfinningar och tankar till
eftervärlden.
Leonardo da Vinci (Leonardo frÃÂ¥n Vinci) har
fÃÂ¥tt sitt efternnamn frÃÂ¥n sin födelsestad.
Vinci betyder 'betesmarker' och det har fÃÂ¥tt
sitt namn efter landskapet med dess
vingÃÂ¥rdar och marker.
Leonardos far, Ser Piero, härstammade frÃÂ¥n
(pÃÂ¥ den tiden) en berömd florentinsk familj.
Man kan följa släkten tillbaka till 1200-
talet och ättlingar till Leonardos bröder
levde ända in pÃÂ¥ 1900-talet. Det var ett
segt och starkt släkte.
Sida 8
Släktens medlemmar var oftast väldigt stora
och starka, det var även Leonardo. Man har
hört berättas att Leonardo utan ansträngning
kunde böja ihop en hästsko med bara ena
handen.
Han far, Ser Piero, ägde en liten lantgÃÂ¥rd i
Vinci och hela familjen var välmÃÂ¥ende.
Leonardos mor var en bondkvinna. Man vet
bara hennes förnamn och det var Catarina.
Catarina överlämnade sonen i faderns vÃÂ¥rd
och gifte sig med en enkel man frÃÂ¥n Vinci.
Leonardo föddes utom äktenskapet men pÃÂ¥ den
tiden var det ingen skam att vara av oäkta
börd.
Ser Piero gifte sig fyra gÃÂ¥nger med först i
det tredje och fjärde äktenskapet blev det
barn, sammanlagt elva stycken. Leonardos
farbror Francesco tog hand om pojken, som
den mycket strängt sysselsattefadern
knappast hade tid med. Men man vet med stor
säkerhet att Leonardos uppväxt var mycket
lycklig.
Han levde nära naturen, där det fanns mycket
att beskÃÂ¥da bland djur, växter och konstigt
formade stenar.
Han konstnärliga begÃÂ¥vning framträdde
tidigt. Han tecknade, knÃÂ¥pade och
modellerade. Hans far satte honom som
fjortonÃÂ¥ring i lära hos Verrocchio (som var
en berömd konstnär i Italien), sedan han
Sida 9
visat nÃÂ¥gra prov pÃÂ¥ Leonardos skicklighet
och frÃÂ¥gat honom om han trodde att pojken
hade nÃÂ¥gra framtidsutsikter som mÃÂ¥lare.
'Helt säkert' lär mästaren ha svarat. SÃÂ¥
blev Leonardo lärling i Verrocchio verkstad.
Han fick hjälpa till vid utförandet av
gravstenar och förfärdiga silverskÃÂ¥lar,
mosaikarbeten, bronstatyer och
altarmÃÂ¥lningar.
Leonardo hade här grunden till sitt tekniska
kunnande.
Det tog Leonardo sex ÃÂ¥r innan han fick sitt
mästarbrev.
Hos Verrocchio intresserade man sig ocksÃÂ¥
för matematiken och den nyupptäckta
perspektivläran, som ett medel att ÃÂ¥terge
verklighetens former. Leonardo pÃÂ¥verkades
av de nya teorierna och ägnade matematiken
ett lidelsefullt intresse.
Man har inget tillförlitligt porträtt av
honom som barn, men man har sannolikt med
viss rätt velat se hans drag i ärkeängeln
Mikaels huvud i Botticinis mÃÂ¥lning 'Tobias
och ängeln', och kanske ocksÃÂ¥ i 'Unge David'
av Verrocchio.
Leonardo ägnade sig ocksÃÂ¥ mycket ÃÂ¥t musik.
Han bÃÂ¥de sjöng och spelade luta och var
berömd för sina sällskapstalanger.
Sida 10
Musiken var en konstart som pÃÂ¥ den tiden
gynnades av hovet och bäste lärare i
musikteori var Franchino Gafurio. Hans verk
om 'Musikutövning' hör till de tidigast
tryckta böckerna i Milano.
I utgÃÂ¥van av Gafurios arbete finns en
teckning av en orgelspelare som satts i
förbindelse med Leonardo.
Leonardo var mycket musikalisk, men bland
hans mÃÂ¥nga anteckningar finns inga noter.
Hans intresse för musiken fick honom att
göra utkast till nya konstigt formade
instrument med större tonstyrka.
I sina skrifter och teckningar har Leonardo
upprepade gÃÂ¥nger skildrat visioner av
strider, mänsklig vildhet, naturkatastrofer
och världens undergÃÂ¥ng.
Han tecknade mycket studier av unga pojkars
och äldre mäns huvuden.
'Han ÃÂ¥stadkommer inte mÃÂ¥nga mÃÂ¥lningar' säger
en av hans samtida, 'ty han är aldrig
tillfreds med nÃÂ¥gonting, det mÃÂ¥ vara aldrig
sÃÂ¥ vackert'.
Därför finns det endast ett fÃÂ¥tal verk av
honom.
Vetande skaffade han sig pÃÂ¥ alla de omrÃÂ¥den,
men han gjorde det pÃÂ¥ egen hand.
Sida 11
Leonardo strövade ibland runt i Rinardalen
och tecknade landskap.
Ett av hans största intressen var som jag
nämnde innan matematiska studier. Han
umgicks med lärda män, bland annat en läkare
och magiker som hette Paolo dal Pozz
Toscanelli, som var en av de första som
trodde pÃÂ¥ möjligheten att ta sig fram
sjövägen till Indien (han skickade faktiskt
en karta till Colombus). Det var troligen
han som väckte Leonardos intresse för
geografi. Leonardo blev med tiden (även
pÃÂ¥ detta omrÃÂ¥de) en mycket skicklig
kartograf (kartritare). Han konstruerade
även ett vattenur och andra tidmätare.
Leonardo tÃÂ¥lde inte att se djur i
fÃÂ¥ngenskap. Han köpte fÃÂ¥glar i bur som han
sedan öppnade och lät flyga ut.
PÃÂ¥ den tiden gick mÃÂ¥nga konstnärer med
värja. Men Leonardo bar inget vapen. Trots
sin väldiga kroppsbyggnad var han stillsam
och närmast tillbakadragen. Det fanns i
hans uppträdande nÃÂ¥got skyggt och
hemlighetsfullt. Han var ocksÃÂ¥ väldigt rädd
att nÃÂ¥gon skulle själa hans idéer och
uppfinningar.
SIDA 12
LEONARDOS UPPFINNINGAR:
Hans ritningar pÃÂ¥ krigsmaskiner med sina
smart uttänkta detaljer är ofta bara
symboliska uttryck för Leonardos
föreställningar och känslor.
Han har gjort en ritning pÃÂ¥ en
artilleripjäs, där tvÃÂ¥ mörsare (en sorts
kanoner) sköt iväg tvÃÂ¥ läderbehÃÂ¥llare med
med en massa kulor i. Dessa behÃÂ¥llare skulle
dela sig sÃÂ¥ fort de skjutits iväg och ett
moln av kulor skulle regna över fienderna.
Varje kula skulle vara försedd med en
explosiv laddning som skulle explodera i ett
moln av smÃÂ¥ stjärnor.
Detta projekt var inget som han verkligen
gjorde utan det bara utspelades i hans
fantasi.
Att förse projektilerna med tidsinställda
tändanordningar som fick dem att explodera i
rätt ögonblick var en omöjlighet med den
tidens utveckling. Först pÃÂ¥ 1800-talet
uppfanns sÃÂ¥dana tändanordningar.
Vapentekninken pÃÂ¥ Leonardos tid var inte
alls outvecklad. Kanongjuterierna i Milano
var mycket berömda.
Leonardo har tecknat en väldig kran och i
den hänger ett kanonrör. Som man ser pÃÂ¥
bilden har röret en storlek som pÃÂ¥ den tiden
var omöjliga att framställa. Arbetarna som
är sysselsatta runt jättekanonen gör väldiga
Sida 13
rörelsestudier.
Leonardo har ocksÃÂ¥ konstruerat en filmaskin
som kunde slÃÂ¥ filens räfflor jämnt pÃÂ¥ ett
slätt metallstycke, som sedan kunde härdas
med de metoder som man kände till dÃÂ¥.
Den fungerade sÃÂ¥ att när en tyngd fallit
ner, lyftes en hammare för att skilja den
utskjutande kanten och kuggen, tyngden lyfts
sedan igen med hjälp av en vev och
präglingen av räfflorna pÃÂ¥ filens yta
fortsatte.
En av Leonardos mest berömda teckningar är
den av en enorm ballista (katapult) med
nÃÂ¥gra avancerade egenskaper.
PÃÂ¥ nästa sida är en liten bild pÃÂ¥ den.
Teckningen är sÃÂ¥ skickligt gjord att den
blivit klassiker bland grafiska verk om
ingenjörskonst.
Leonardo ÃÂ¥terger den stora bÃÂ¥gen i
laminerade delar för att fÃÂ¥ största möjliga
böjlighet. BÃÂ¥gsträngen dras tillbaka med
skruven och kugghjulet i bildens nedre högra
hörn. Där finns tvÃÂ¥ avfyrningsspakar (nere
till vänster i bilden). Den översta har en
fjäderanordning som utlöses av ett slag med
en klubba, den nedersta utlöses av en
hävarm.
Sida 15
LEONARDOS MUSIK OCH
KONSTVERK:
Det enda säkra verk frÃÂ¥n Leonardos tidiga ÃÂ¥r
är det av munkarna i San Donato a Scopeto
beställda mÃÂ¥lningen som föreställer
'Konungarnas tillbedjan'. Denna mÃÂ¥lning
visar att han var flera ÃÂ¥r före sin tid. Den
visar resultat som mÃÂ¥leriet skulle uppnÃÂ¥
först vid sekelskiftet. Ett stort antal
studier visar hur omsorgsfullt han
förberedde sig för sitt verk.
Leonardo visar här vad han har lärt sig. Men
den glömdes bort och tack vare detta har den
blivit bevarad i oförändrat skick.
Ett annat verk frÃÂ¥n hans tidiga ÃÂ¥r var
'Hieronymus med lejonet' som aldrig
fullbordades och som ÃÂ¥terupptäcktes i början
av 1800-talet i skadat skick.
Det som utmärker Leonardos ritningar och
studier jämfört med andra ingenjörer under
hans tid är hans moderna och konstnärliga
ritningar.
Han lade in väldigt mycket konst i sina
ritningar.
Leonardo arbetade ocksÃÂ¥ med att mÃÂ¥la
madonnabilder.
Det finns en hel rad med mÃÂ¥lnigar pÃÂ¥ junfru
Maria med barn, som Leonardo har mÃÂ¥lat.
En av dessa är 'Madonna Litta'.
Hon är hÃÂ¥rt mÃÂ¥lad och dräkten är oskön, men
med huvudels graciösa böjningar förs tanken
Sida 16
direkt till Leonardo.
En av hans teckningar visar ett huvud som
kommer 'Madonna Litta' mycket nära.
Leonardo fick sÃÂ¥ smÃÂ¥ningom elever och
medarbetare i Milano och en mÃÂ¥larskola
började växa fram.
Under sin första Milano tid ingick han
kompanjonskap med familjen de Predis.
De fyra bröderna de Predis var mycket
duktiga konsthantverkare. En av dem var
myntgravör, en träsmidare, en miniatyrmÃÂ¥lare
och en porträttmÃÂ¥lare. Tillsammans med
porträttmÃÂ¥laren Ambrogio de Predis inledde
Leonardo underhandlingar om uppförandet av
en altartavla i kyrkan San Francesco i
Milano.
Leonardo utförde för altaruppsatsens
mittparti 'Madonnan i grottan'.
Den finns i tvÃÂ¥ versioner, den ena finns
pÃÂ¥ Louvre Muséet i Paris och den andre finns
i London.
Den i London är förmodligen en kopia gjord
av en av Leonardos elever under hans
uppsikt.
I den versionen som finns i Louvre svävar
inga helgonglorior över figurernas huvud.
Deras hÃÂ¥rlockar glänser och ansiktena lyser
mot bakgrunden av ljusdunklet i grottan.
Med sin tekniska begÃÂ¥vning och sina
talanger som festarrangör uppskattades han
Sida 17
mycket vid Moras hov.
Leonardo har skrivit mÃÂ¥nga skämt, gÃÂ¥tor och
kurositeter som han kunde roa ett sällskap
med. Han har ÃÂ¥tergivit anekdoter som den om
mÃÂ¥laren som man frÃÂ¥gar varför han gjort sina
barn sÃÂ¥ fula men sina figurer pÃÂ¥ mÃÂ¥lningarna
sÃÂ¥ vackra, dÃÂ¥ svarade mÃÂ¥laren:
- Mina tavlor gör jag ju pÃÂ¥ dagen men mina
barn pÃÂ¥ natten.
När hertig Gian Galeazzo skulle gifta sig
ritade Leonardo dekorationerna.
Den stora hallen i slottet förvandlades av
gröna grenar till en skogsinteriör. Vid
midnatt visades det ett festspel,
'Paradiset', författat av hovskalden
Bellincioni.
Sida 18
LEONARDOS 'MONA LISA':
Mona Lisa är ett av Leonardos fÃÂ¥ fullbordade
konstverk, det är faktiskt den enda bevarade
mÃÂ¥lningen som man till hundra procent vet
att han har gjort. Innan vÃÂ¥ra dagar har
tavlan varit med om mÃÂ¥nga episoder, bland
annat har den blivit beskuren cirka tio
centimeter pÃÂ¥ varje sida.
Mona Lisa blev engÃÂ¥ng stulen frÃÂ¥n Louvre
Muséet i Paris av en liten oansenlig
arbetsklädd italienare som hette Vinzenzo
Peruggia, han arbetade med att rama in och
sätta glas i tavlor. Vinzenzo gick helt
fräckt in pÃÂ¥ Louvre Muséet i agusti 1913 och
lyfte ner tavlan och gick ut igen.
Under tvÃÂ¥ ÃÂ¥r höll han tavlan gömd i sin
vindsvÃÂ¥ning Paris medan världspressen
rasade. 1915 förde han tavlan vidare till
Florens gömd i en lÃÂ¥da med kläder och
verktyg. Han blev arresterad när han
försökte sälja den till en kosthandlare.
Under rättegÃÂ¥ngen förklarade han att hans
enda avsikt var att föra tillbaka tavlan
till fosterlandet. Han slapp undan med sju
mÃÂ¥naders fängelse, och tavlan ÃÂ¥terlämnades
under en högtidlig cermoni till den franska
regeringen.
Mona Lisa har blivit konsthistoriens mest
omskrivna, besjungna och kommenterade
porträtt. Hon har givit upphov till
Sida 19
noveller, romaner, lovsÃÂ¥nger och operor.
Det mest omdiskuterade är hennes leende.
Somliga har funnit det grymt, det har
uppfattats som det 'obarmhärtiga leendet hos
en kvinna som kuvat mannen'. Enligt andra är
det älskligt. Enligt Walter Pater är det ett
uttryck för 'den moderna själen med alla
dess sjukdomstecken'.
Det finns ochsÃÂ¥ uttranden som Leonardo själv
skrivt ner i 'Traktat om mÃÂ¥leri'. Han
skriver att genom lutspel och högläsning har
han framkallat detta ansiktsuttryck pÃÂ¥ sin
modell.
Man vet inte sÃÂ¥ mycket om denna modell mer
än att hon var en mycket vacker och fattig
ung flicka som gifte sig med en tjugo ÃÂ¥r
äldre rik man som var frÃÂ¥n en väl ansedd
familj. Paret fick en dotter som dog vid lÃÂ¥g
ÃÂ¥lder.
Modellen var runt 25 ÃÂ¥r när Leonardo började
med tavlan och det tog drygt fyra ÃÂ¥r att
göra klart den.
Sida 21
SUBJEKTIV SAMMANFATTNING
Vad jag har kommit fram till under denna tid
jag har arbetat med detta specialarbete är
att allt det negativa som hände under
medeltiden plötsligt vände och blev
nÃÂ¥gonting positivt. Alla hade ju haft det
väldigt svÃÂ¥rt under medeltiden. Folk hade
haft en massa förbud över sig sÃÂ¥ de hade
aldrig haft chansen och verkligen göra
vad de ville. Men sen blev det för mycket
och folket gjorde 'uppror' (om man nu kan
uttrycka sig sÃÂ¥). Man började segla ut i
världen för att upptäcka nya kontineneter,
man gjorde tekniska framsteg, man mÃÂ¥lade
tavlor, man lärde sig sprÃÂ¥k, ja listan kan
göras nästan hur lÃÂ¥ng som helst.
Och den som utmärkte sig mest var ju
Leonardo da Vinci. Han blev ju expert pÃÂ¥
vart enda omrÃÂ¥de han gav sig in pÃÂ¥. Se bara
pÃÂ¥ hans mÃÂ¥lningar och uppfinningar för att
nämna nÃÂ¥got. De är ju värda miljoner idag.
Detta arbete är nÃÂ¥got som jag verkligen
gillat att arbeta med.
Sida 22
KÃÂLLFÃÂRTECKNING:
'Leonardo Uppfinnaren' skriven av Ludwig H.