Frankenstein - den moderne Prometheus Boken heter Frankenstein, eller den moderne Prometheus. Prometheus var i den grekiska mytologin son till titanen Iapetos. Prometheus gjorde uppror mot vÃÂärldshÃÂärkaren Zeus genom att stjÃÂäla elden frÃÂÃÂ¥n gudarna fÃÂör att ge den till mÃÂänniskorna. Han fick ett grymt straff fÃÂör detta. Zeus lÃÂät fÃÂängsla honom vid en klippa dÃÂär en ÃÂörn varje dag skulle hacka ut hans lever. Han befriades slutligen av Herakles. Zeus hÃÂämnades ÃÂäven pÃÂÃÂ¥ mÃÂänniskorna. Han lÃÂät Hefaistos sÃÂända den bedÃÂÃÂ¥rande vackra Pandora som utrustades med alla goda och dÃÂÃÂ¥liga egenskaper. Gudarna gav henne som hustru ÃÂÃÂ¥t Prometheus bror Epimetheus. I hemgift fick hon med sig ett litet fÃÂörrÃÂÃÂ¥dsfat som ofta kallas fÃÂör Pandoras ask. Asken fick inte ÃÂöppnas, men Pandora kunde inte motstÃÂÃÂ¥ sin nyfikenhet. Hon ÃÂöppnade asken och sjukdomar och lidanden flÃÂög ut och plÃÂÃÂ¥gar sedan dess mÃÂänniskoslÃÂäktet. Endast hoppet blev kvar i asken.
Bokens handling VarfÃÂör boken heter "ÃÂden moderne Prometheus"àÃÂär att den kan liknas mycket med denna berÃÂättelse.
Tidigare har det bara varit gudarna som har kunnat ge och ta liv. Men mÃÂänniskans strÃÂävan efter att rÃÂÃÂ¥da ÃÂöver naturen gÃÂör att Frankenstein till slut lyckas med nÃÂÃÂ¥got som annars bara gudarna kunnat ÃÂÃÂ¥stadkomma. Han lyckas ge liv ÃÂÃÂ¥t ett dÃÂött ting. Men fÃÂör detta fÃÂÃÂ¥r han, liksom Prometheus, betala ett hÃÂögt pris. Hans oÃÂändliga nyfikenhet blev fÃÂörÃÂödande fÃÂör bÃÂÃÂ¥da honom och hans familj, men ocksÃÂÃÂ¥ fÃÂör det monster han skapat. OcksÃÂÃÂ¥ mÃÂänniskorna i den trakt dÃÂär monstret hÃÂärjar lider av detta, de blir skrÃÂämda av blotta uppenbarelsen av honom. HÃÂär kan urskiljas ett tydligt budskap: man bÃÂör inte fÃÂörsÃÂöka bemÃÂästra naturen och gÃÂöra gudarnas verk. Naturen ÃÂär till fÃÂör gudarna ett ÃÂändra, det ÃÂär en makt allfÃÂör stor fÃÂör mÃÂänniskan att bemÃÂästra. Man kan ocksÃÂÃÂ¥ hÃÂär se fÃÂörsta tendensen till att boken ÃÂär skriver pÃÂÃÂ¥ romantiken. Under romantiken levde ÃÂÃÂ¥terigen intresset fÃÂör antiken fram, som en motsats till allt vad upplysningen stod fÃÂör.
Var kommer monstret ifrÃÂÃÂ¥n? PÃÂÃÂ¥ mÃÂÃÂ¥nga stÃÂällen av boken ÃÂär det en kamp mellan fÃÂörnuftet och kÃÂänslan. Redan i bÃÂörjan av boken finns denna konflikt. FÃÂör att kunna skapa sitt monster mÃÂÃÂ¥ste Frankenstein ha kunskaper. Han studerar frenetiskt under en lÃÂÃÂ¥ng period. NÃÂär han sedan har alla kunskaper han behÃÂöver bÃÂörjar han experimentera fÃÂör att skapa monstret. Han anvÃÂänder inte fÃÂörnuftet hÃÂär, istÃÂället ÃÂär det enbart hans nyfikenhet som leder honom och han funderar inte alls pÃÂÃÂ¥ vilka konsekvenser hans arbete kan fÃÂÃÂ¥. Men just i det ÃÂögenblick dÃÂÃÂ¥ monstret ÃÂöppnar ÃÂögonen fÃÂör fÃÂörsta gÃÂÃÂ¥ngen tar hans fÃÂörnuft vid. Frankenstein ser sin skapelse vid liv fÃÂör fÃÂörsta gÃÂÃÂ¥ngen. Han ser dess fÃÂörvridna lemmar och dess fÃÂörfÃÂörliga ansikte. Han bÃÂörjar dÃÂÃÂ¥ fÃÂörstÃÂÃÂ¥ vad det ÃÂär han har skapat och kÃÂänner ingen glÃÂädje alls fÃÂör det, utan bara avsky. Han flyr sin boning och nÃÂär han kommer tillbaka ÃÂär monstret borta. Frankenstein gÃÂör inget fÃÂör att finna monstret utan hoppas bara att han ska vara borta.
Hur agerar monstret? Monstret ÃÂär i bÃÂörjan av sitt liv starkt prÃÂäglad av fÃÂörnuftet. DÃÂÃÂ¥ han ÃÂär nyfÃÂödd ser han vÃÂärlden med alldeles nya ÃÂögon och ÃÂär tvungen att dra slutsatser av det han ser. Han lÃÂär sig att skilja insekter frÃÂÃÂ¥n vÃÂäxter och dÃÂärefter vÃÂäxterna sinsemellan. Han finner att sparvarna gÃÂör strÃÂäva toner, medan koltrasten och taltrasten gÃÂör ljuva och tjusande ljud. Hans liv prÃÂäglas ocksÃÂÃÂ¥ mycket av empiri, det begrepp som myntades under upplysningen. Han ÃÂär tvungen att dra slutsatser utifrÃÂÃÂ¥n det han upplever och mÃÂÃÂ¥ste experimentera pÃÂÃÂ¥ olika sÃÂätt fÃÂör att lÃÂära sig saker, dÃÂÃÂ¥ det inte finns nÃÂÃÂ¥gon dÃÂär som dela med sig av sin egen livserfarenhet. Ett exempel ÃÂär dÃÂÃÂ¥ han ser eld fÃÂör fÃÂörsta gÃÂÃÂ¥ngen. "ÃÂI min glÃÂädje stack jag handen in i den flammande glÃÂöden, men drog den snabbt tillbaka med ett rop av smÃÂärta. SÃÂÃÂ¥ underligt tÃÂänkte jag, att samma orsak kunde ge sÃÂÃÂ¥ olika verkningar! Jag undersÃÂökte materialet i elden, och fann till min glÃÂädje att den bestod av ved. Jag samlade kvickt ihop nÃÂÃÂ¥gra grenar, men de var vÃÂÃÂ¥ta och ville inte brinna. Detta fÃÂörbryllade mig och jag satt stilla och iakttog hur elden brann. Det vÃÂÃÂ¥ta elden, som lagt nÃÂära vÃÂärmen, torkade och fattade i sin tur eld. Jag begrundade detta, och genom att kÃÂänna pÃÂÃÂ¥ de olika grenarna upptÃÂäckte jag orsaken och samlade ivrigt ihop en stor mÃÂängd ved, fÃÂör att torka den och ha riklig tillgÃÂÃÂ¥ng till eld."àDet ÃÂär pÃÂÃÂ¥ detta sÃÂätt monstret lÃÂär sig saker, genom att testa, iaktta och dra slutsatser. Likadant ÃÂär det nÃÂär han lÃÂär sig prata, han ser pÃÂÃÂ¥ hur en familj gÃÂör nÃÂär de kommunicerar med varandra. Han ser att nÃÂär de sÃÂäger en sak reagerar de pÃÂÃÂ¥ ett speciellt sÃÂätt och pÃÂÃÂ¥ detta sÃÂätt lÃÂär han sig ocksÃÂÃÂ¥ att prata. Det ÃÂär ocksÃÂÃÂ¥ pÃÂÃÂ¥ detta sÃÂätt han, som frÃÂÃÂ¥n bÃÂörjan ÃÂär en mycket snÃÂäll varelse, till slut kommer att begÃÂÃÂ¥ sina onda handlingar. Han fÃÂÃÂ¥r avsky fÃÂör mÃÂänskligheten nÃÂär han mÃÂärker hur de behandlar honom fÃÂör att han ÃÂär annorlunda. Detta leder till ett hÃÂämndbegÃÂär som han riktar mot sin skapare.
Kamp mellan fÃÂörnuft och kÃÂänsla Den stÃÂörsta kampen mellan fÃÂörnuftet och kÃÂänslan ÃÂär nÃÂär monstret trÃÂäffar Frankenstein och ger sin berÃÂättelse till honom, samt vÃÂädjar till honom att han ska tillverka en maka till honom. BerÃÂättelsen ÃÂär mycket kÃÂänslosam dÃÂÃÂ¥ han berÃÂättar om hur han blir utstÃÂött var ÃÂän han vÃÂänder sig, trots att han bara vill gott. En gÃÂÃÂ¥ng rÃÂäddar han en flicka frÃÂÃÂ¥n en sÃÂäker drunkningsdÃÂöd i en vild flod. Den person hon varit tillsammans med kommer nÃÂÃÂ¥gra ÃÂögonblick senare nÃÂär monstret stÃÂÃÂ¥r med flickan medvetslÃÂös i famnen. Han springer fram, rycker ÃÂÃÂ¥t sig flickan och fÃÂörsvinner sedan in i skogen. Monstret springer efter, bara fÃÂör att dÃÂÃÂ¥ mÃÂötas av mannen med ett gevÃÂär i famnen. Monstret blir trÃÂäffad och skadas ocksÃÂÃÂ¥. Det ÃÂär pÃÂÃÂ¥ detta sÃÂätt monstret berÃÂättar sin historia. Han vill sjÃÂälv bara ha medkÃÂänsla och kÃÂärlek med mÃÂöts hela tiden av vÃÂÃÂ¥ld och illvilja. Frankenstein lyssnar pÃÂÃÂ¥ denna historia och blir ocksÃÂÃÂ¥ han starkt pÃÂÃÂ¥verkad av den. Monstret begÃÂär sedan att han ska tillverka en maka ÃÂÃÂ¥t honom, sÃÂÃÂ¥ att han ska kunna fÃÂÃÂ¥ den kÃÂärlek han fÃÂörtjÃÂänar. Till en bÃÂörjan vÃÂägrar Frankenstein gÃÂöra detta, dÃÂÃÂ¥ han tror att de tvÃÂÃÂ¥ ska sprida skrÃÂäck ÃÂöver vÃÂärlden. Men monstret fortsÃÂätter med sin vÃÂädjan till kÃÂänslan och till slut faller Frankenstein fÃÂör detta och beslutar sig fÃÂör att gÃÂöra ett monster till. KÃÂänslan segrar.
Dock blir det till slut fÃÂörnuftet som vinner denna kamp i alla fall. Frankenstein bÃÂörjar med sitt tunga jobb att ge liv ÃÂÃÂ¥t ÃÂännu ett monster. Han reser runt i Europa och trÃÂäffar vetenskapsmÃÂän fÃÂör att fÃÂörfriska sina kunskaper. Sedan bosÃÂätter han sig pÃÂÃÂ¥ en enslig ÃÂö fÃÂör att gÃÂöra verklighet av sitt lÃÂöfte till monstret. NÃÂär han nÃÂästan ÃÂär helt klar intrÃÂäffar nÃÂÃÂ¥got som fÃÂÃÂ¥r honom att ÃÂändra mening. I fÃÂönstret ser han monstret stÃÂÃÂ¥ och titta pÃÂÃÂ¥ honom och i det ÃÂögonblick tar han, i alla fall som han ser pÃÂÃÂ¥ det, sitt fÃÂörnuft till fÃÂÃÂ¥nga: "ÃÂNÃÂär jag sÃÂÃÂ¥g pÃÂÃÂ¥ honom, uttryckte hans ansikte svek och nedrigaste ondska. Jag insÃÂÃÂ¥g hur vanvettigt mitt lÃÂöfte hade varit, att skapa en varelse lik honom, och darrande av upphetsning slet jag sÃÂönder detta som jag var i fÃÂärd med att skapa. Uslingen sÃÂÃÂ¥g mig fÃÂörstÃÂöra den varelse pÃÂÃÂ¥ vilken hans framtida lycka vilade, och drog sig tillbaka med ett djÃÂävulskt hÃÂämndlystet vrÃÂÃÂ¥l av fÃÂörtvivlan"ÃÂ. Frankensteins fÃÂörnuft sÃÂäger honom att det var helt fel att skapa en till varelse, som tillsammans med den fÃÂörsta kunde sprida skrÃÂäck i vÃÂärlden. "ÃÂJag hade sjÃÂälv kommit fram till att skapandet av ÃÂännu en varelse lik demonen, skulle vara en nedrig och vidrigt sjÃÂälvisk handling, och jag bannlyste varje tanke, som kunde leda till nÃÂÃÂ¥gon annan slutsats ÃÂän denna."àJakten efter monstret Efter denna handling beslutar sig monstret fÃÂör att hÃÂämnas genom att dÃÂöda Frankensteins familj och vÃÂänner. Till slut kommer Frankenstein till insikt i att enda sÃÂättet att fÃÂÃÂ¥ slut pÃÂÃÂ¥ detta ÃÂär att faktiskt dÃÂöda upphovet till det - monstret sjÃÂälv. Hela Frankensteins familj ÃÂär dÃÂöda och att han inget lÃÂängre kvar att leva fÃÂör, utom fÃÂör att hÃÂämnas pÃÂÃÂ¥ varelsen som dÃÂödade dem. Hans jakt efter monstret ÃÂär helt utan fÃÂörnuft och baserar sig helt pÃÂÃÂ¥ kÃÂänslan. Monstret vill att Frankenstein ska fÃÂölja efter honom och lÃÂägger till och med ut spÃÂÃÂ¥r fÃÂör att han ska kunna fÃÂölja efter ocksÃÂÃÂ¥. Detta vet Frankenstein om, men ÃÂändÃÂÃÂ¥ sÃÂÃÂ¥ fÃÂöljer han blint efter och bryr sig inte om annat ÃÂän att monstret ska dÃÂö. Det ÃÂär bara kÃÂänslan som leder honom hÃÂär - hÃÂämndbegÃÂäret.
Slutsats: Boken baseras pÃÂÃÂ¥ naturvetenskapen. Utan hjÃÂälp frÃÂÃÂ¥n den skulle monstret aldrig kunnat fÃÂÃÂ¥ liv. Dock ÃÂär det Frankensteins nyfikenhet som driver honom. Han anvÃÂänder inte fÃÂörnuftet mycket i skapandet av sin varelse, utan ÃÂär helt besatt pÃÂÃÂ¥ att kunna bestÃÂämma ÃÂöver liv och dÃÂöd. NÃÂär varelsen sen fÃÂÃÂ¥r liv inser han vad han har skapat och blir fÃÂörskrÃÂäckt nÃÂär han kommer till insikt. Monstret sjÃÂälv ÃÂär i bÃÂörjan av sin livsperiod mycket metodisk och anvÃÂänder sig till mycket stor del av sitt fÃÂörnuft. Dock tar kÃÂänslan mer och mer ÃÂöverhanden. Monstret blir utstÃÂött och vill hÃÂämnas pÃÂÃÂ¥ sin skapare. NÃÂär monstret sedan berÃÂättar sin livshistoria ÃÂär det kÃÂänslorna som tar ÃÂöverhanden. Han lyckas fÃÂÃÂ¥ Frankenstein att lyssna mer pÃÂÃÂ¥ sina kÃÂänslor ÃÂän pÃÂÃÂ¥ sitt fÃÂörnuft. Trots detta lyssnar ÃÂändÃÂÃÂ¥ Frankenstein till slut pÃÂÃÂ¥ fÃÂörnuftet nÃÂär han beslutar sig fÃÂör att inte skapa en till varelse.
Hela boken prÃÂäglas av kÃÂänslor. Man tycker verkligen synd om monstret nÃÂär man lÃÂäser boken och fÃÂörstÃÂÃÂ¥r varje onda handling som han gÃÂör. Man kommer att tycka illa om mÃÂänniskoslÃÂäktet som behandlar honom sÃÂÃÂ¥ illa. Monstret sjÃÂälv ger utlopp fÃÂör detta nÃÂär Frankenstein beslutar sig fÃÂör att inte tillverka en till av hans sort: "ÃÂ'Ska varje man finna en hustru efter sitt hjÃÂärta', ropade han, 'och varje djur finna en maka, medan jag fÃÂörblir ensam? Jag hyste ÃÂömma kÃÂänslor, och de besvarades med avsky och fÃÂörakt.'"ÃÂ. I slutet av boken berÃÂättar monstret om hur han hatar sig sjÃÂälv fÃÂör att han begÃÂÃÂ¥tt alla onda handlingar och han gjorde det bara fÃÂör att han blivit sÃÂÃÂ¥ illa behandlad av mÃÂänskligheten. Han hatar sig sjÃÂälv sÃÂÃÂ¥ mycket att han till slut ocksÃÂÃÂ¥ tar livet av sig.
ÃÂÃÂven om berÃÂättelsen faktiskt pÃÂÃÂ¥ mÃÂÃÂ¥nga stÃÂällen styrs av fÃÂörnuftet spelar den ÃÂändÃÂÃÂ¥ pÃÂÃÂ¥ kÃÂänslorna. Boken handlar egentligen om hur grym mÃÂänskligheten ÃÂär nÃÂär den stÃÂöter pÃÂÃÂ¥ nÃÂÃÂ¥got den inte ÃÂär van vid och man fÃÂÃÂ¥r fÃÂölja livet hos en som ÃÂär utstÃÂött, dess tankar och kÃÂänslor. Att boken ÃÂär skriven med mycket fantasi ÃÂär nÃÂÃÂ¥got som ocksÃÂÃÂ¥ visar att den ÃÂär skriven under romantiken. Den handlar inte om nÃÂÃÂ¥got som bevisligen finns, utan gÃÂÃÂ¥r utanfÃÂör naturens ramar och en fantasifull historia vÃÂäxer fram.