Mänsklig missär i det moderna sammhället. En analys av Lars Noréns "Ett sorts Hades"

Abstract

Lars Norén förefaller mig vara den främsta dramatikern i dagens Sverige. Han framställer moderna samhällsproblem, analyserar samt diskuterar dem på ett sätt som, för mig, saknar motstycke. En av hans senaste pjäser, "Ett sorts Hades", framställer den andliga misär som präglar det moderna svenska samhället på ett oerhört starkt och illustrativt vis. Denna framställning har lett mig att vilja undersöka de fundamentala sociala problem som ligger till grund för denna stämning.

Det som visade sig vara det största problemet med denna undersökning var bristen på skriftliga källor som kunde bidra till argumentationen. Den TV-uppsättning av pjäsen som sändes under hösten 1996 ökade dock min motivation till att skriva uppsatsen.

I författandet av denna uppsats har vissa teman betonats särskilt. Dessa speglas till viss del av titeln. Som bakomliggande tema i alla dialoger har den moderna människans alienation i ett högteknologiskt och sofistikerat samhälle setts. Inom denna ram har olika utdrag ur dialoger analyserats.

Hans Steenbuch (1722 - 1800)

Hans Hillmann Vernissage, 05.05.2011

Hades with Cerberus (Heraklion Archaeological Muse...

Med denna metod har sedan slutsatser försökts att nå.

Det största problemet för den moderna människan är att undkomma det hon fruktar mest, nämligen mentalsjukdom. Pjäsen utspelar sig på ett mentalsjukhus där ett antal karaktärer som inte klarat det moderna livets krav har samlats. Resultatet av uppsatsens analys är slutsatsen att de alla ger uttryck åt en gemensam understimulerad drift; begäret till närhet. Detta på grund av det moderna samhällets brist på vissa av de faktorer som möjliggjör kontakt och närhet. Istället tar sig denna understimulerade drift uttryck i en abnormal kanalisering av frustrationer som skapar de absurda situationer, dialoger och monologer där huvudpersonerna desperat försöker väcka uppmärksamhet hos sina motparter, trotsa sin dödsfruktan, fruktan att inte bli ihågkommen. Det leder ingenvart utan urartar alltmer i ångest, i och med att karaktärerna inte tillgodoser sin motparts försök att nå fram; alla talar bara förbi varandra.