Separation av proteiner och kolhydrater i mjölk med hjälp av gelfiltrering

�

Inledning och teori

Laborationen genomfördes i syftet att separera proteiner och kolhydrater i mjölk, samt bestämma vilken av dessa som var störst, genom att använda en metod kallad gelfiltrering. Metoden används för att separera olika stora molekyler i en homogen blandning.

Gelfiltreringen är uppdelad i två olika faser; en stationär och en mobil. Gelen, som är uppbyggd av en polysackarid formad till små, porösa kulor, utgör den stationära fasen. De vanligaste kommersiella geltyperna är bl.a. Sephadex, Bio-Gel och Styragel och används i olika grad beroende på vad som skall separeras [1]. Porernas storlek i gelkulorna är betydelsefull för resultatet och bör anpassas efter syftet med laborationen.

Den mobila fasen, eller eluenten, bestod i vårt fall av natriumklorid på grund av dess förmåga att lösa sig i mjölken, men även för att förhindra uttorkning av gelen.

Figure 1

Figure 2

Figure 3

Principen med gelfiltrering beskrivs noggrant i fig. 1. nedan.

Laborationen baserades även på två andra välkända analysmetoder, nämligen Biuretprovet och Trommers prov, med vilka man kan identifiera proteiner och kolhydrater (för fördjupning se diskussion).

Båda proven utgår från en blandning kallad Fehlings reagens, som består av en blandning av Fehling I (kopparsulfat) och Fehling II (kaliumnatriumtartrat och natriumhydroxid)�

Metod

En gelfiltreringskolonn packad med Sephadex monterades till ett stativ och rengjordes med 0.9% natriumklorid (

Kolonnen droppade i slaskbägaren tills dropparna ansågs ha fått en vitaktig nyans. Efter detta fylldes alla provrör i...